Jag har skadade händer och fingrar och kan inte längre sy med nål och tråd. Därför är alla mina lädersaker laskade med läderremmar. Detta enkla ryggkoger är tillverkad av kalvskinn. Prydnaden är en fasanskalle. Det är mindre än det förra kogret och rymmer max 10 pilar. Tigern är bränd med glödpenna. Fransningen är gjord av svinnappa.

wow detta är hantverk.  jätte tjusiga!
läder är ju jätte tufft att jobba med.
Har försökt sy i det men fingrarna tar verkligen stryk , det känns att man hållit på efteråt 🙂

Jag har gjort ett antal höftkoger av olika modell åt en del andra skyttar, både barn och vuxna. Mitt eget är tillverkat av 11 elrörsbitar ihoplimmade i lutning så att pilarna ska sticka ut i vinkel bakåt. Därefter klätt med ganska kraftigt oxläder, tror det är 2,5 eller 3 mm. Skärpet är av getskinn skuret i "åttor" och sedan sammanfogat till en länkad livrem.

Den här typen av koger var ganska vanliga på 70-talet och många gjorde dem genom att borra sex hål i änden på en plankstump som sedan sågades till i rombform. Just elrörskonstruktionen har jag gjort åt många andra skyttar, detta jag har själv var nog det första jag gjorde av den typen.

Här är en serie bilder som visar hur man splisar en fjäder på en pil. Man börjar med att med hjälp av en skalpell eller ett industrirakblad, skära ur den måttade bit som ska ersättas i fjädern. Helst ska man följa den vinkel fjäderns fan lutar med och vara noga med att man skär endast i fjäderns penna och inte i själva fanet.

Sedan skär man ut motsvarande bit av den färg man valt ska ersätta den utskurna. Här har jag valt en vit fjäder som ska splisas med rött. Splisbiten är oprofilerad medan den vita fjädern är skuren i profil. Anledningen till detta är att när det hela ska limmas på pilskaftet, kan man se splisbiten sticka ut ur klämman på fjädringsapparaten och avgöra om den ligger rätt eller om man måste korrigera placeringen i klämman.

Det är viktigt att man äljer en bit på fjädern som är motsvarande bred i penndelen, annars är det nästan omöjligt att få ihop fenstrålarnas hakar i varandra så att fanet sitter ihop.

Så här ser delarna ut innan den limmas på pilskaftet.

Splisdelen sticker ut så att man kan se att vinkelt stämmer och inte är sned.

Så här blir det när det är klart.

Jag har i många år sysslat med att skafta gamla knivblad och tillverka läderslidor av eget snitt till dem. Eftersom jag har problem med mina fingrar har jag alltid gjort ett slags parerskyddsliknande form på skaften för att jag inte ska glida ut på bladet.

Detta är en enkel konstruktion av jaktkniv av en gammal elektrikerkniv, skaft av körsbär med ändar av buffelhorn och formad slida av kalvskinn. Jag formar lädret direkt på kniven med hjälp av rödsprit. När det sedan torkar är det hårt och i rätt form.

Samma

För några år sedan fick jag tillsammans med ett par av mina kompisar, idén att tillverka tunga kastknivar av en bladfjäder från en SL-buss. Den är kanske inte så snygg, men det skulle främst vara ett kastverktyg som skulle tåla rejält med stryk. Bladet är 8 mm tjockt, hela kniven är 38 cm lång och väger 850 gram.

Tanken var att den skulle rotera ett varv på samma avstånd som tomahawken gör, 5 gångsteg, men den blev lite för kort och lite för tung, så den roterar ett varv på 4 gångsteg. Skaftet är av älgben.

Fodralet till en såpass stor och tung kniv måste vara stadigt, så jag har byggt det på en träram och med ett enda hängsle för att kniven inte ska nöta sönder slidan när man rör sig. Man måste dra åt bältet ordentligt, annars tappar man brallorna 😉

Den här kniven har jag gjort åt min fru …

… och den här gjorde jag när pojken skulle börja på scouterna. Vanligt Morablad, skafta av kork för värme och ändknopp av pockenholz, ordentlig parerstång är bra på en kniv åt en 7-åring.

Nej, vad snygga saker! 😍

Jag har haft en liten verksamhet för att försöka sprida den mycket roliga sporten tomahawkkastning. Tidigare importerade jag yxskallar och skaftämnen och färdigställde hela kit åt alla som var intresserade mot självkostnad. Nu har jag kontakt med ett par duktiga smeder som kan smida fina tomahawkskallar som jag köper och sedan färdigställer.

Fodralen gör jag efter egen idé för att de ska vara enkla och praktiska att bära. Det är mer eller mindre ömöjligt att få ut hela denna konstruktion i en bit, så jag gör eggskyddet för sig och hängslet för sig och länkar ihop dem med en läderrem.

Detta är min egen tomahawk med ett mycket gammalt och slitet fodral, men fortfarande efter 27 år fullt fungerande.

Här är ett kit av nyare snitt, tillverkat åt en kompis.

I brist på bättre målmaterial får ett löv duga 😉

Fina saker, särskilt kogret i #3 gillar jag.

Kul att se nån annan som håller på med lite annorlunda vapen (även om jag inte alls övar så mkt som jag borde).

#19 Nackdelen med det kogret är att det bara tar pilar med tavelspets, men går man en bana är ju inte det ett problem.

Jag har nog totalt tillverkat ett trettiotal koger av olika slag, mest på beställning. En gång fick jag ärmarna av en minkpäls och frågan om jag kunde göra ett koger av dem. Skinnet är alldeles för tunt i pälsskinn, så det blev två koger av svinnappa fodrade med minkpälsen. Det blev bra dämpning och nästan inget pilskrammel 🙂

Läderslöjden har jag sysslat med i många år, från början var det mest armband och hårspännen, men sedan började jag tillverka alla grejer till bågskyttet, tab, armskydd, koger. Pilarna har jag ibland gjort helt och hållet själv, men oftast köper jag skaften, spetsarna, nockarna och kalkonfjädrarna. Pilar som jag gjort från träd med flintspets och hornnock vågar man ju inte använda, så dem har jag alltid givit bort som presenter istället.

När jag hade bättre fingrar gjorde jag mycket smycken av horn och ben. Jag hittade ett par gamla såna i en låda. Nu kan jag inte hålla i så små saker längre.

Detta är min nya kastkubbe som jag gjorde nu i somras. Det är ett slags hantverk det också fast i grövre skala. Kubben är 80 cm ø och vägde 280 kg, riktigt tuff att hissa upp. Tripoden var svår att bygga den också eftersom den är såpass hög att trappstegen inte räckte till. Jag monterade ihop den liggande.

Stödbrädorna längst ner ska tas bort när tripoden befäst sig ordentligt. Brädorna var mest till för att konstruktionen skulle hålla att flytta i liggande ställning.

Naturligtvis bygger jag alla mina bågskyttemål själv. Oftast sågar jag ut en siluett i grov plywood, sågar ur ett hål för träffområdet och monterar en skiva Ethafoam bakpå som är tänkt att stoppa upp pilen bra.

Nivån mellan plywood och skumplattan fyller jag upp med kraftig wellpapp och därefter målas figuren. Jag överdriver färger och kontraster så att det ska vara lättare att se målet i naturen och också för att inte träffområdet ska synas från skottplatsen.

Första steget är att måla upp figuren på ett vanligt ark ritpapper, här ett mufflonfår.

#20 Vi har nån specialpilspets (jag tror det är en jaktspets som aldrig använts) men annars är det vanliga tavelspetsar vi använder.

Fast vi har inte lika fina tavlor utan några trasmattor som hänger över ett mattställ. Men det funkar i alla fall.

Sedan förstora upp figuren och rita av den på plywoodskivan och såga ut den.

Den här björnen har jag gjort av masonit. Materialet är snällare mot pilarna om man skjuter utanför träffområdet, men känsligt för fukt. På baksidan sitter ett regelverk för att figuren inte ska slå sig i regn och fukt.

Armskydd av enkel modell med vanlig "skosnörning". Slitsidan är av varanskinn, foderskinnet är av hjortskinn.

Detta är det första armskydd jag gjorde själv för över 40 år sedan. Det är slitet och motivet - en caribou - är nästan bortnött. Jag använde vanliga gammaldags pjäxnitar för snörningen.

Här är en liten bildsvit som visar hur man gör en traditionell flu-flupil. Dessa pilar är avsedda för skytte uppåt, ursprungligen vid fågeljakt. När man släpper iväg en sådan pil kommer den att bromsas upp efter cirka 30 meter och dala ner som en fallskärm.

Först skalar man ett par cm i vardera ände så att man har någon yta att fästa fjädern i. Därefter särar man på fanet. Sedan stryker man lim på och fäster  fjädern med en knappnål och startar lindningen. Om man vill linda dubbelt för bäst bromseffekt, fäster man den första fjädern med knappnål och börjar att linda nr två. Den första fjädern måste lindas glest om en andra ska få plats.

Viktigt att tänka på är att linda fjädern åt rätt håll så att fjäderns undersida möter luften när man skjuter, samt att fjäderborsten inte får bli för lång så att den inte ryms mellan båge och sträng.

Efyer ett liv med bågskytte har jag lärt mig att med egentillverkade grejer som dessutom är snygga, skjuter man bättre än med färdigköpt, oansenlig utrustning.

#0: Verkligen roligt att se alla dina fina saker! Tack för att du berättar så mycket om hur du har gjort dem också.

Otroligt fina saker du gör Peter!

wow wow grymt snygga hantverk du gjort ojoj förstår att folk har beställt av dig .en del av det pyssel jag gör har du set på reptilmässor jag som säljer pärlfigurerna

Jag försöker få mina barn att vara med och skjuta pilbåge och när andan faller på kan jag få med dem åtminstone för någon timmes skytte. Jag har ordnat utrustning åt dem båda två och jag har tillverkat det mesta utom pilbågarna. Pojken är snart 14 år, så det börjar bli dags att uppgradera hans grejer, men när han var 10 år gjorde jag koger, armskydd och tab, samt en uppsättning träpilar åt honom.

Kogret är av ganska tunt kalvsskinn med bård av svinnappa. Bottenovalen är av tjockt spaltläder och remmen kommer ifrån ett gammalt flätat läderskärp som trasats sönder, men som jag lyckades rädda en bit av eftersom han var förtjust i det. När jag skulle göra motivet på kogret förvånade han med att välja ett eklöv. Han är av någon anledning mycket fascinerad av dem, så jag brände in ett eklöv på kogret och ett på armskyddet.

Armskyddet är av samma kalvskinn som kogret, men med grönt hjortskinnsfoder. Jag har satt kardborreband på det eftersom barn inte har tålamod att vänta på snörningshjälp. Taben (fingerskyddet) är en mindre kopia av min egen, enkelt utklippt och försedd med hjortskinnsring för långfingret.

Ett såpass tunt skinn som detta går inte att laska kant mot kant utan att det knölar ihop sig, så jag har fäst en rem av stadigare läder på insidan av sömmen. Att fästa en uppfransad fläta är inte lätt, så kogerremmen är både kontaktlimmad och nitad för att det ska hålla för tuff hantering.

Pilarna är enklast möjliga, 7 mm furustav, riktade över ånga och sedan svartbetsade och lackade, försedda med 70 mm kalkonfjädrar av hög profil för stadig pilflykt. Spetsarna är gammaldags galvaniserade 4 grams tavelspetsar, en pil är försedd med gummiblunt för skytte mot ruttna stubbar och liknande.

Wow! 😮

blev jätte fint med eklöv på